tisdag 23 juli 2013

Tv-avgift - vem bryr sig?

På väg hem från jobbet häromdagen fick jag ett samtal av dolt nummer och blir som vanligt smått paranoid att jag ska ha gjort något "fel". Trots det svarar jag och blir snabbt varse om att det nu är min tur att bli satt på plats, av Radiotjänst. Kärringen frågar om jag har flyttat nyligen, vilket jag har, och om jag i mitt hushåll har en TV av något slag. Jag svarar nej. Hon låter förvånad och ställer frågan en gång till. Jag svarar nej, jag har ingen TV (lögn). Sen frågar hon om jag har en dator. Jag börjar känna mig påträngd. Vad fan har hon med det att göra? Jag svarar irriterat nej. Hon låter ännu mer förvånad. "Du har alltså INGEN dator i ditt nuvarande hushåll?". "NEJ!!!!
Jag verkar ha klarat mig den här gången. Tydligen kan de kolla upp med bredbands- och TV-leverantören vad för sorts abonnemang man sitter på, men det brukar de meddela redan under samtalet. Så jag antar att jag har vunnit tillbaka lite väl behövda pengar i år.

Men är denna avgift något särskilt att brusa upp över?

Ni känner alla till tv-avgiften. Staten har valt att enbart beskatta de som har tillgång till tv, istället för att finansiera det via skattepengar. Sedan i februari i år har dock Radiotjänst även börjat ta ut tv-avgift för folk som inte äger tv-apparater. De anser att dator samt smartphone och surfplatta ska likställas med en tv eftersom du har en teoretisk möjlighet att titta på SVT play och lyssna på SR, även om långt ifrån alla (särskilt inte ungdomar) använder sig av dessa public service-tjänster överhuvudtaget.
När folk har överklagat denna nya sortens avgift har de fått avslag i domstol, vilket i princip innebär att det nu är betydligt svårare att undvika denna avgift om man använder sig av modern teknik. (I mitt fall verkar jag haft tur att de inte kollade upp mitt abonnemang.) Därmed kan man se avgiften mer som en skatt idag.

Jag finner det intressant att så många människor har ilsknat till av denna uppdaterade "tv"-avgift. Det finns ett antal olika facebook-grupper innehållande tusentals svenskar som är förbannade på den och tycker sig vara smarta i sina argumentationer mot den. Läser man igenom dessa grupper finner man många, ofta Alliansen-sympatisörer, som menar på att det är "översitteri" och kommer med formuleringar som "Sverige är ett fritt land my ass... vill jag inte kolla på jävla SVT ska jag fan inte betala för det heller!". Jag håller med, men jag förstår inte denna intensiva fokusering på en liten, liten avgift, som faktiskt kan leda till relativt goda saker (bra tv, bra radio, även om det är irrelevant) istället för att rikta fokus mot den enorma skattemängd vi betalar för att finansiera politikernas, byråkraternas och kapitalisternas liv utan att få någonting tillbaka. Vi finansierar även storföretagen utan att det syns så tydligt, genom statliga privilegier som patent, immateriellrätt och diverse monopol. När borgare försöker låta opragmatiska och påpeka att det är "överförmynderi" att tvinga på folket att betala en tv-avgift (vilket det förstås ÄR) fallerar de genom att rösta på riksdagspartier som försvarar höga skatter och löneslaveri som är betydligt mer omfattande och allvarliga tvång!

Jag vet inte vad det är som skapar denna underliga ideologiska medvetenhet hos den borgerliga medelklassen. Såhär ligger det till. Om tvångsavgifter är fel, är skatt fel, är staten också fel, är kapitalismen som struktur också fel! Det är krångligt att få folk att se längre än näsan räcker. TV3 och Kanal 5 har tvingat till sig precis lika många privilegier som SVT, om inte betydligt fler. Du betalar lika mycket för TV4 Play med din skatt och ditt arbete som för SVT play med avgiften, och inte fan vill man väl det!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar