Ett högst kontroversiellt ämne enligt svensk media, som vägrar ta upp det. Samhällsdebatten om prostitution har i många år varit i princip utdöd i Sverige. Ända sedan 1999, då lagen infördes, har alla riksdagspartier varit fullständigt eniga om dess nödvändighet och moraliska korrekthet att den inte ens behöver diskuteras, även om vissa ungdomsförbund (lustigt nog på högerflanken) ofta tar upp debatten, och inte sällan kommer överens om att den omedelbart borde avskaffas. När denna lag debatterades i slutet av 90-talet var det Moderaterna och Folkpartiet som stred emot. Att vänstern ville införa en sådan lag är en mycket ovanlig företeelse i världen och får ses som ett rejält svek mot utsatta kvinnor i samhället. I världen utanför Norden är det alltid de konservativa som förespråkar prostitutionslagar. Inte p.g.a. kvinnoförtrycket som kan yttra sig i denna verksamhet utan oftast p.g.a. den moraliska förkastlighet de tycker att sexköp innebär.
Sveriges lagstiftning gällande prostitution har en mycket ovanlig utformning, som de flesta säkert känner till. Att enbart sexköparen kriminaliseras var något helt nytt år 1999. Både Island och Norge har följt i Sveriges fotspår här, och skapat liknande lagar. Men i övriga västvärlden har trenden gått åt det mer frihetliga hållet. Nederländerna, Tyskland och Nya Zeeland är exempel på länder som de senaste 15 åren har gått mot legalisering och ett försök att avdramatisera detta yrke för att yrkesutövarna ska få ett mer normalt liv utan rädsla för övergrepp och allmänt våld. Men också såklart för att staten faktiskt inte bör bry sig om vad som försigår i folks sovrum, så länge det inte gäller övergrepp.
Genom att få verksamheten att träda fram offentligt lurar man bort hallickar och andra våldsutövare, som inte längre är intresserade av att utnyttja hororna, utan istället söker sig till andra diverse olagligheter. Med en legal status på yrket kan de prostituerade ställa betydligt högre krav utan rädsla och dessutom ha en större chans att få behålla sitt arbetes resultat, via fackföreningar i Tyskland som exempel. Maffia-liknande organisationer blir avskräckta av legalisering. För att de ska behålla sitt intresse måste allt ske bakom låsta dörrar, och just därför försvinner troligen en oerhört stor del av förtrycket och våldet mot dessa kvinnor.
USA är ett exempel på ett land där prostitution är olagligt från båda håll. Alltså är både köparen och säljaren kriminaliserad (förutom i Nevada, där vissa bordeller får bedriva laglig verksamhet). Där kan vi se att Socialist Party USA (som är det största socialistiska partiet) förespråkar en avkriminalisering av prostitution, medan de etablerade partierna vill behålla lagstiftningen som den är. I Socialist Partys partiprogram finner man följande formulering:
"We call for the decriminalization of prostitution and demand that sex workers, just like all women workers, are guaranteed a full range of health, social and legal sevices; and working conditions free from harassment, violence and exploitation."
Man har alltså en realistisk och icke-moralistisk syn på hur kvinnors utsatthet inom detta område ska försvinna. Istället för att blint förbjuda sexköparen (för att han enligt förespråkarna gjort en moraliskt felaktig handling) borde man försöka förbättra dessa kvinnors situation och kämpa för deras rättigheter oavsett vilket sorts yrke de nu har valt. För min del känns det viktiga i dagsläget att inga av dessa kvinnor blir utsatta för övergrepp eller utpressning.
Visserligen är klart positivt att just sexsäljaren har en legal status här i Sverige, till skillnad från i USA, vilket gör att hon inte räds att exempelvis ringa SOS vid nödsituation och vågar visa sig mer offentligt. Dock måste sexköparna förstås skydda sig från allmänheten och makten och därför sker ju det mesta handlandet i mörka gränder och bakom låsta dörrar, och bevisligen utspelar sig där en hel del våld och tvång från kriminella organisationer och allmänt sjuka jävlar, som i fallet med Jasmine.
Det problematiska är att utgå från sin avsky för denna sortens arbete, eftersom man då enbart skapar fler problem för den utsatta, på samma sätt som att drogkriminalisering tvingar missbrukare att handla från suspekta organisationer och kanske göra inbrott för att finansiera sitt (av staten påtvingade) dyra missbruk. Att försöka putta bort något man finner omoraliskt från samhället via lagar och regler är borgerligt och högst ovetenskapligt och irrationellt. De som äcklas av detta yrke måste faktiskt klara av att gå några steg längre för att hitta orsak och en hållbar lösning, istället för att blunda för verkligheten som politiker gillar att göra.
Vad tycker vi anarkister om själva prostitutionen om man går till grunden? Först och främst ser vi det som ett arbete där framförallt kvinnor har känt sig tvingade att börja på grund av brist på pengar eller svårighet att hitta ett vanligt jobb, vilket såklart är ett stort problem. Den svarta marknaden är inte speciellt glamorös idag så de flesta hade nog valt att jobba med något annat. Huruvida den sexuella naturen av arbetet har någon betydelse är nog mer av en personlig åsikt. Där är jag osäker på om det verkligen finns någon människa som känner sig nöjd med att agera sexdocka åt andra människor, och ständigt bli använd sexuellt troligen utan att känna minsta upphetsning eller glädje.
Men utifrån ett ekonomiskt perspektiv ser jag prostitution som ett arbete likt alla andra. Man tillfredsställer ett behov som finns på marknaden genom att sälja en upplevelse. I de fallen där den prostituerade tvingas betala "skatt" till en hallick liknar jag yrket med vilken sorts löneslaveri som helst. Hela arbetsvärdet tillfaller inte yrkesutövaren, vilket är lika förkastligt som när, låt säga, chefen på en massagesalong kniper åt sig delar av intäkterna utan att ha utfört något arbete själv.
Om den prostituerade däremot arbetar för sig själv finns det inte mycket att klaga på, om vi utgår från arbetsvärdeteorin (som jag ska förklara närmare i kommande inlägg) och socialismens grundpoäng, att arbetets resultat ska tillfalla arbetarna själva.
Däremot finns det en anledning att tro att andelen prostituerade hade sjunkit i ett fritt, socialistiskt samhälle utan stat och kapitalism. När det finns en oändlig valfrihet gällande jobb, betydligt högre löner, värdiga rättigheter för arbetare och en total avsaknad av hierarkiska system kan människor i stort sätt syssla med vad de vill, och kommer därför att söka sig mot sina verkliga intressen och talanger. Förmodligen är det då ganska få som skulle välja ett liv som prostituerade, i alla fall bland kvinnor. Det kommer dock självklart alltid finnas ett behov, t.ex. för människor som omöjligt kan få ha sex utan att erbjuda någonting i utbyte. Detta kan gälla exempelvis handikappade eller människor med psykiska besvär.
I framtida samhälle sker förhoppningsvis detta utan kvinnoförnedring och maktutövande, utan helt enkelt mellan en arbetare i behov av sex och en annan arbetare som erbjuder denna tjänst, kanske p.g.a. ett stort intresse för sex, avsaknad av konkurrenter på marknaden (vilket kan leda till bra betalt!) eller bara ovanligt stor sexuell njutning.
Att enbart avfärda prostitution som någonting vidrigt och hemskt kan skapa större lidanden bland de som faktiskt blir utnyttjade. Det viktiga är att kämpa för ett fritt och klasslöst samhälle fritt från sexism och andra hierarkiska system, där enbart de som faktiskt vill syssla med sexförsäljning gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar