Tv-avgift - vem bryr sig?

På väg hem från jobbet häromdagen fick jag ett samtal av dolt nummer och blir som vanligt smått paranoid att jag ska ha gjort något "fel". Trots det svarar jag och blir snabbt varse om att det nu är min tur att bli satt på plats, av Radiotjänst. Kärringen frågar om jag har flyttat nyligen, vilket jag har, och om jag i mitt hushåll har en TV av något slag. Jag svarar nej. Hon låter förvånad och ställer frågan en gång till. Jag svarar nej, jag har ingen TV (lögn). Sen frågar hon om jag har en dator. Jag börjar känna mig påträngd. Vad fan har hon med det att göra? Jag svarar irriterat nej. Hon låter ännu mer förvånad. "Du har alltså INGEN dator i ditt nuvarande hushåll?". "NEJ!!!!
Jag verkar ha klarat mig den här gången. Tydligen kan de kolla upp med bredbands- och TV-leverantören vad för sorts abonnemang man sitter på, men det brukar de meddela redan under samtalet. Så jag antar att jag har vunnit tillbaka lite väl behövda pengar i år.

Men är denna avgift något särskilt att brusa upp över?

Ni känner alla till tv-avgiften. Staten har valt att enbart beskatta de som har tillgång till tv, istället för att finansiera det via skattepengar. Sedan i februari i år har dock Radiotjänst även börjat ta ut tv-avgift för folk som inte äger tv-apparater. De anser att dator samt smartphone och surfplatta ska likställas med en tv eftersom du har en teoretisk möjlighet att titta på SVT play och lyssna på SR, även om långt ifrån alla (särskilt inte ungdomar) använder sig av dessa public service-tjänster överhuvudtaget.
När folk har överklagat denna nya sortens avgift har de fått avslag i domstol, vilket i princip innebär att det nu är betydligt svårare att undvika denna avgift om man använder sig av modern teknik. (I mitt fall verkar jag haft tur att de inte kollade upp mitt abonnemang.) Därmed kan man se avgiften mer som en skatt idag.

Jag finner det intressant att så många människor har ilsknat till av denna uppdaterade "tv"-avgift. Det finns ett antal olika facebook-grupper innehållande tusentals svenskar som är förbannade på den och tycker sig vara smarta i sina argumentationer mot den. Läser man igenom dessa grupper finner man många, ofta Alliansen-sympatisörer, som menar på att det är "översitteri" och kommer med formuleringar som "Sverige är ett fritt land my ass... vill jag inte kolla på jävla SVT ska jag fan inte betala för det heller!". Jag håller med, men jag förstår inte denna intensiva fokusering på en liten, liten avgift, som faktiskt kan leda till relativt goda saker (bra tv, bra radio, även om det är irrelevant) istället för att rikta fokus mot den enorma skattemängd vi betalar för att finansiera politikernas, byråkraternas och kapitalisternas liv utan att få någonting tillbaka. Vi finansierar även storföretagen utan att det syns så tydligt, genom statliga privilegier som patent, immateriellrätt och diverse monopol. När borgare försöker låta opragmatiska och påpeka att det är "överförmynderi" att tvinga på folket att betala en tv-avgift (vilket det förstås ÄR) fallerar de genom att rösta på riksdagspartier som försvarar höga skatter och löneslaveri som är betydligt mer omfattande och allvarliga tvång!

Jag vet inte vad det är som skapar denna underliga ideologiska medvetenhet hos den borgerliga medelklassen. Såhär ligger det till. Om tvångsavgifter är fel, är skatt fel, är staten också fel, är kapitalismen som struktur också fel! Det är krångligt att få folk att se längre än näsan räcker. TV3 och Kanal 5 har tvingat till sig precis lika många privilegier som SVT, om inte betydligt fler. Du betalar lika mycket för TV4 Play med din skatt och ditt arbete som för SVT play med avgiften, och inte fan vill man väl det!

Prostitution

För ett par dagar sen demonstrerade sexarbetare i olika delar av världen mot den svenska sexköpslagen, då den anses skapa stora problem för själva sexarbetarna, vilket har yttrat sig i mordet på svenska Jasmine. Feminister, socialister och andra vänstermänniskor måste vakna upp och motarbeta denna lag, för kvinnors rättigheter.

http://www.flashback.se/artikel/3759/internationella-protester-mot-svenska-sexkopslagen-idag

Ett högst kontroversiellt ämne enligt svensk media, som vägrar ta upp det. Samhällsdebatten om prostitution har i många år varit i princip utdöd i Sverige. Ända sedan 1999, då lagen infördes, har alla riksdagspartier varit fullständigt eniga om dess nödvändighet och moraliska korrekthet att den inte ens behöver diskuteras, även om vissa ungdomsförbund (lustigt nog på högerflanken) ofta tar upp debatten, och inte sällan kommer överens om att den omedelbart borde avskaffas. När denna lag debatterades i slutet av 90-talet var det Moderaterna och Folkpartiet som stred emot. Att vänstern ville införa en sådan lag är en mycket ovanlig företeelse i världen och får ses som ett rejält svek mot utsatta kvinnor i samhället. I världen utanför Norden är det alltid de konservativa som förespråkar prostitutionslagar. Inte p.g.a. kvinnoförtrycket som kan yttra sig i denna verksamhet utan oftast p.g.a. den moraliska förkastlighet de tycker att sexköp innebär.

Sveriges lagstiftning gällande prostitution har en mycket ovanlig utformning, som de flesta säkert känner till. Att enbart sexköparen kriminaliseras var något helt nytt år 1999. Både Island och Norge har följt i Sveriges fotspår här, och skapat liknande lagar. Men i övriga västvärlden har trenden gått åt det mer frihetliga hållet. Nederländerna, Tyskland och Nya Zeeland är exempel på länder som de senaste 15 åren har gått mot legalisering och ett försök att avdramatisera detta yrke för att yrkesutövarna ska få ett mer normalt liv utan rädsla för övergrepp och allmänt våld. Men också såklart för att staten faktiskt inte bör bry sig om vad som försigår i folks sovrum, så länge det inte gäller övergrepp. 

Genom att få verksamheten att träda fram offentligt lurar man bort hallickar och andra våldsutövare, som inte längre är intresserade av att utnyttja hororna, utan istället söker sig till andra diverse olagligheter. Med en legal status på yrket kan de prostituerade ställa betydligt högre krav utan rädsla och dessutom ha en större chans att få behålla sitt arbetes resultat, via fackföreningar i Tyskland som exempel. Maffia-liknande organisationer blir avskräckta av legalisering. För att de ska behålla sitt intresse måste allt ske bakom låsta dörrar, och just därför försvinner troligen en oerhört stor del av förtrycket och våldet mot dessa kvinnor.

USA är ett exempel på ett land där prostitution är olagligt från båda håll. Alltså är både köparen och säljaren kriminaliserad (förutom i Nevada, där vissa bordeller får bedriva laglig verksamhet). Där kan vi se att Socialist Party USA (som är det största socialistiska partiet) förespråkar en avkriminalisering av prostitution, medan de etablerade partierna vill behålla lagstiftningen som den är. I Socialist Partys partiprogram finner man följande formulering:

"We call for the decriminalization of prostitution and demand that sex workers, just like all women workers, are guaranteed a full range of health, social and legal sevices; and working conditions free from harassment, violence and exploitation."

Man har alltså en realistisk och icke-moralistisk syn på hur kvinnors utsatthet inom detta område ska försvinna. Istället för att blint förbjuda sexköparen (för att han enligt förespråkarna gjort en moraliskt felaktig handling) borde man försöka förbättra dessa kvinnors situation och kämpa för deras rättigheter oavsett vilket sorts yrke de nu har valt. För min del känns det viktiga i dagsläget att inga av dessa kvinnor blir utsatta för övergrepp eller utpressning.

Visserligen är klart positivt att just sexsäljaren har en legal status här i Sverige, till skillnad från i USA, vilket gör att hon inte räds att exempelvis ringa SOS vid nödsituation och vågar visa sig mer offentligt. Dock måste sexköparna förstås skydda sig från allmänheten och makten och därför sker ju det mesta handlandet i mörka gränder och bakom låsta dörrar, och bevisligen utspelar sig där en hel del våld och tvång från kriminella organisationer och allmänt sjuka jävlar, som i fallet med Jasmine.

Det problematiska är att utgå från sin avsky för denna sortens arbete, eftersom man då enbart skapar fler problem för den utsatta, på samma sätt som att drogkriminalisering tvingar missbrukare att handla från suspekta organisationer och kanske göra inbrott för att finansiera sitt (av staten påtvingade) dyra missbruk. Att försöka putta bort något man finner omoraliskt från samhället via lagar och regler är borgerligt och högst ovetenskapligt och irrationellt. De som äcklas av detta yrke måste faktiskt klara av att gå några steg längre för att hitta orsak och en hållbar lösning, istället för att blunda för verkligheten som politiker gillar att göra.

Vad tycker vi anarkister om själva prostitutionen om man går till grunden? Först och främst ser vi det som ett arbete där framförallt kvinnor har känt sig tvingade att börja på grund av brist på pengar eller svårighet att hitta ett vanligt jobb, vilket såklart är ett stort problem. Den svarta marknaden är inte speciellt glamorös idag så de flesta hade nog valt att jobba med något annat. Huruvida den sexuella naturen av arbetet har någon betydelse är nog mer av en personlig åsikt. Där är jag osäker på om det verkligen finns någon människa som känner sig nöjd med att agera sexdocka åt andra människor, och ständigt bli använd sexuellt troligen utan att känna minsta upphetsning eller glädje.

Men utifrån ett ekonomiskt perspektiv ser jag prostitution som ett arbete likt alla andra. Man tillfredsställer ett behov som finns på marknaden genom att sälja en upplevelse. I de fallen där den prostituerade tvingas betala "skatt" till en hallick liknar jag yrket med vilken sorts löneslaveri som helst. Hela arbetsvärdet tillfaller inte yrkesutövaren, vilket är lika förkastligt som när, låt säga, chefen på en massagesalong kniper åt sig delar av intäkterna utan att ha utfört något arbete själv.

Om den prostituerade däremot arbetar för sig själv finns det inte mycket att klaga på, om vi utgår från arbetsvärdeteorin (som jag ska förklara närmare i kommande inlägg) och socialismens grundpoäng, att arbetets resultat ska tillfalla arbetarna själva.

Däremot finns det en anledning att tro att andelen prostituerade hade sjunkit i ett fritt, socialistiskt samhälle utan stat och kapitalism. När det finns en oändlig valfrihet gällande jobb, betydligt högre löner, värdiga rättigheter för arbetare och en total avsaknad av hierarkiska system kan människor i stort sätt syssla med vad de vill, och kommer därför att söka sig mot sina verkliga intressen och talanger. Förmodligen är det då ganska få som skulle välja ett liv som prostituerade, i alla fall bland kvinnor. Det kommer dock självklart alltid finnas ett behov, t.ex. för människor som omöjligt kan få ha sex utan att erbjuda någonting i utbyte. Detta kan gälla exempelvis handikappade eller människor med psykiska besvär.

I framtida samhälle sker förhoppningsvis detta utan kvinnoförnedring och maktutövande, utan helt enkelt mellan en arbetare i behov av sex och en annan arbetare som erbjuder denna tjänst, kanske p.g.a. ett stort intresse för sex, avsaknad av konkurrenter på marknaden (vilket kan leda till bra betalt!) eller bara ovanligt stor sexuell njutning.

Att enbart avfärda prostitution som någonting vidrigt och hemskt kan skapa större lidanden bland de som faktiskt blir utnyttjade. Det viktiga är att kämpa för ett fritt och klasslöst samhälle fritt från sexism och andra hierarkiska system, där enbart de som faktiskt vill syssla med sexförsäljning gör det.

Planka smart

Aktiebolaget SL, Stockholms Lokaltrafik, får bidrag av våra skattepengar men kräver trots det skyhöga avgifter för att man ska få använda deras tjänster. SL köper tjänster av privata företag, som Arriva, MTR och Veolia. Det hela är en enda stor byråkrati.
Trots de höga avgifterna och bidragen lyckas SL inte få varken tunnelbanor eller bussar att gå i tid. Ofta går de alldeles för sällan i rusningstrafik, vilket gör att man kanske inte ens får plats på tåget eller bussen, trots att man betalat för tjänsten. Att det konstant flyttar in nya människor i Stockholm är SL inte intresserade av. De är ensamma på marknaden, godkända av staten och behöver således inte bry sig om att förbättra tiderna eller köra fler tåg/bussar oftare.

De nuvarande priserna är omöjliga att acceptera. En 30-dagarsbiljett kostar 790 kr. Med räkningar och hyra kanske en sådan avgift måste undvikas för att man ens ska överleva. Tyvärr är SLs mark lite av ett fascist-samhälle. Här tillämpas knappast allemansrätten. Övervakningskameror överallt och inhyrda vaktbolag som agerar med lika mycket övervåld som poliser.
Hur ska du undvika att utsättas för böter och våld utan att tvingas betala SLs sjuka avgifter? Planka med din smartphone som hjälp.

För dig med iPhone:

1. Gå in på http://swestream.se/sl eller http://fakesl.t15.org/ med webbläsaren Safari.
2. Klicka på knappen längst ner i mitten, välj sedan "Lägg till på hemskärmen".
3. Det har nu skapats en app vid namn "Meddelanden" på hemskärmen. Öppna den och skapa en SMS-biljett.
4. Visa upp SMS-biljetten för spärrvakten eller busschauffören för att släppas in.

OM det kommer en kontrollant (klädd i blå jacka där det står "Biljettkontroll") på tunnelbanan eller bussen: 

1. Visa INTE upp din falska SMS-biljett. Du löper då risken att bli polisanmäld och åka dit för urkundsförfalskning, vilket är ett relativt allvarligt brott. Säg enbart att du har glömt ditt Access-kort hemma eller liknande.
2. Visa heller INTE upp din legitimation. Säg att du glömt även det hemma och uppge ditt personnummer och adress. Skriv sedan under med en signatur som inte ser ut som din riktiga. 
3. Du kommer inom ett par veckor få en kopia på tilläggsavgiften där din signatur kommer att synas. Då kan du välja att mejla ISS och påstå att du inte alls använt kollektivtrafiken under angiven tid.
4. Då kommer de säga att du ska polisanmäla händelsen. Välj att inte göra det och stå fast vid din övertygelse. De kan då inte tvinga dig att betala tilläggsavgiften eftersom det är omöjligt att bevisa att du har använt kollektivtrafiken just den tiden, och att det inte bara är någon annan som uppgett ditt personnummer och adress. SLs övervakningskameror behåller materialet i 36 timmar, och då har du inte hunnit få brevet än, så de har ingen chans att motbevisa dig på det sättet heller.

Du har alltså ingenting att förlora på att planka, om du gör det smart. På så sätt tar du tillbaka nästan 10 000 kr per år från staten av dina bestulna skattepengar, och dessutom stjäl du tillbaka pengar av kapitalet som kanske profiterar på ditt nuvarande arbete. Om fler skulle göra samma sak skulle kollektivtrafiken inte kunna fungera på samma sätt som den gör idag.

Det är alltså moraliskt rätt att planka.

Ett annat sätt att planka på är att gå med i http://planka.nu och betala ungefär 1000 kr om året, så betalar p-kassan din böter. Absolut en mycket smart organisation men jag väljer att behålla alla mina pengar och skita fullständigt i bötern. SL förtjänar inga tilläggsavgifter.

12-årig egyptier talar om sitt land

Egypten lär få en ljus framtid med såna här snillen i sina skolor. Nobels fredspris till denna hjälte, tack.

Mitt företags struktur

Såhär är företaget jag jobbar på uppdelat:

Jag (längst ner i hierarkin, tillsammans med ett par tusen andra arbetare).

Min chef Peter.

Hans chef Johan.

Hans chef Susanne.

Hennes chef Mats.

Hans chef Thomas.

Hans chef Björn.

Hans chef Malin. (högst upp i hierarkin, ärvt positionen av sin pappa).

Ibland går Mats glatt runt och hälsar god morgon på arbetarna, försöker få oss på bra humör. Det är den högst uppsatte personen jag träffat på företaget. Han har ingen aning om vad vi sysslar med, och bryr sig förmodligen inte. Det gillar jag, eftersom jag inte behöver undvika att surfa när han är i närheten.

Värre är det när Peter eller Johan smyger runt. Då får man vara på sin vakt. Just nu är det dock sommarlov för alla chefer, så vi lever livet här på kontoret. Tyvärr finns det folk i vissa grupper som stör sig på att vi inte jobbar ordentligt, och mer än gärna skvallrar om vad vi sysslar med under arbetstid. Våra lekar, våra skratt och våra långa hetsiga diskussioner. Dessa människor har jag inget till övers för. Möjligen är de enbart okunniga och blåögda men deras borgerliga disciplin och fjäskande gör att jag värderar dem lika mycket som en chef. Alltså inte alls.

Kontorskamp

En 65-årig kommunalanställd tysk skrev ett rakryggat brev till sina kollegor på sin första pensionsdag.
Han hade inte jobbat på 14 år. Enbart suttit och pysslat med sina egna angelägenheter, fullständigt pissat på företagets och kommunens vinstintresse och hämtat ut lönechecken varje månad utan minsta tvivel. Hans motiv är troligen obefintliga. Hans arbetsuppgifter hade sakta men säkert sipprat ut till andra arbetare, utan att någon hade noterat det. Varför skulle han bry sig? Det intressanta är det modiga steget att faktiskt författa ett brev till människorna som han kanske stulit pengar från under dessa år.
Sådant här sker troligen överallt i dessa tider av gigantiska företag och byråkratiska apparater där pappersarbete och organisation utgör det mesta av sysslorna. När intäkterna från produktion inte längre är det första man fokuserar på, när företaget är så stort att det hade kollapsat utan hjälp av samhällsstrukturen. Klart att vissa tjänar på att göra ingenting.
Men jag ser heller inget direkt fel i hans gärning. Var i hierarkin han satt är oklart, men att tjäna pengar utan att jobba är ju standard i en viss samhällsklass. Förhoppningsvis var det hans överhuvuden som förlorade på detta, och inte de som faktiskt gjorde grovarbetet under honom. Jag hade förmodligen agerat likadant om mina arbetsuppgifter hade tynat bort från mig och om jag saknade ängslan för att bli påkommen. Vi hedrar hans mod. Han synliggör ett stort misslyckande i hela statskapitalismens struktur. I hela dess ursprungliga idé om det äcklande vänskapliga bandet mellan stat och storföretag.

Några dagar senare skriver DN om varför vi “maskar” på jobbet. Tydligen går kring två timmar per dag och anställd åt till s.k. “tomt arbete” – privatsaker alltså.
Det fyller mig med värme att många trots allt inte är så inslutna och förstörda att de lyder under reglerna och jobbar konstant. Enligt artikeln agerar många enligt ideologiska principer eller ren ilska mot auktoriteten. Stort.
Under åren när jag levt mitt liv i kontorslandskap har jag ändå haft uppfattningen att folk gör sitt företags värdelösa ärenden under nästintill alla åtta timmar per dag. De med sämre tålamod växlar febrilt mellan korta arbetsuppgifter och korta surfsessioner, eller har små chatt- eller videorutor öppna någonstans på skärmen där chefen inte kommer åt att se. De med stark “arbetsmoral” och inbillad stolthet över företaget använder enbart kvartsrasterna till att besöka icke arbetsrelaterade webbplatser. Förmodligen är många rädda att få sparken och befinner sig under inbillad övervakning (ibland faktisk övervakning enligt mina erfarenheter).
De vanligaste orsakerna till folks icke-arbetande är tydligen; meningslöshet, hämndbegär eller ideologisk protest. Alla dessa tre är mycket mer intressanta anledningar än dåligt tålamod. Jag vill hylla människor som kämpar med detta. Det visar på att folk bär på en glöd som kan bli viktig i framtiden.
En liten, men betydelsefull kamp.

PS. Denna text skrevs på arbetstid. DS.

Kortfattat om anarkism

Lånar en formulering från Emils mutualism-blogg som ni hittar i länklistan till höger:

"Anarkismen är en idé som innebär att individen bör ha total makt över sig själv och att alla mänskliga samarbeten bör baseras på frivilligt deltagande. Vidare vill anarkisterna att dessa samarbeten organiseras på ett fritt, icke-hierarkiskt och decentraliserat vis, vilket de bäst tror bevarar individens frihet och jämlikheten mellan individerna. Den som inte tycker om en viss samarbetsform är alltid fri att stå utanför denna, och ordna egna - annorlunda - samarbetsformer på det sätt hon önskar."

Så skulle jag förklarat anarkism för den som inte är medveten.
Det är alltså en ideologi som är relativt enkel att förstå. All form av maktutövning, vare sig det handlar om företagsägares makt över arbetare eller politikers makt över individer, är någonting anarkister strävar efter att ta bort från samhället. 
Samhällen som är uppbyggda som pyramider, där man tjänar på att trampa på och utnyttja andra människor, är strukturerade på både ett ineffektivt och orättvist sätt. Anarkister vill bygga upp ett samhälle där dessa orättvisor inte kan existera. Där samhällssystemet gör det omöjligt för hierarkiska maktuppdelningar.
Därför kritiseras ofta s.k. anarkokapitalister från anarkistiskt håll. De vill bygga upp ett liknande samhälle som vi har idag, kapitalism, utan en stat. Detta skulle förmodligen resultera i ett betydligt mer ojämlikt samhälle än det vi har idag, om det ens skulle gå att upprätthålla. Hur intellektuell egendom, patent, landägande och storföretagsprivilegier skulle finnas kvar utan statsmonopol frågar jag mig ofta. Anarko-kapitalisterna är ofta kluvna i dessa frågor, och vissa är helt enkelt omedvetna om att exempelvis patent-lagar är en viktig del i kapitalistekonomin. Jag kommer återkomma till anarkokapitalismen i framtida inlägg.


Dessa är några inriktningar jag skulle säga tillhör den riktiga anarkismen:

Individualanarkism - En amerikansk variant av mutualism. Fri marknad (obs. socialistisk fri marknad utan hierarkiska organisationsformer) där individen anses viktigare än kollektivet. Små privatägda företag, hellre än kooperationer, där man arbetar för sig själv och får hela resultatet av sitt arbete. Stödjer ofta privat polisorganisation och privat domstol. Starkt sammankopplat till Max Stirners filosofiska idéer om egoism. Rekommenderad läsning: Benjamin Tucker och Josiah Warren.

Mutualism - Omfamnar både små individuellt ägda företag och stora kooperationer och kollektivt ägda företag och anser att radikal individualism och radikal kollektivism går att kombinera. Räntefria banker är ett mutualistiskt förslag på hur man kan lösa lånefrågan i ett anarkistiskt samhälle. Rekommenderad läsning: Pierre-Joseph Proudhon och Kevin A. Carson.

Anarkokommunism - En form av kommunism som inte delar Marx syn på staten. Man vill alltså, för att komma till det klasslösa samhället, avskaffa staten genast istället för att till en början skapa proletariatets diktatur. Likt annan anarkism värderar man alltså frihet högt, varför det ibland kallas frihetlig eller libertariansk kommunism. Likt marxistisk kommunism vill man ha kollektivt ägande av både produktionsmedel och produktionsresultat. Rekommenderad läsning: Emma Goldman och Peter Kropotkin.

Anarkokollektivism - Vill i ett framtida statslöst samhälle skapa ett samhälle med kollektivt ägda produktionsmedel men individuellt ägande av produktionsresultatet efter insats och en fri marknad på samma vis som mutualister och individualanarkister. Rekommenderad läsning: Mikhail Bakunin.

Anarkosyndikalism är inte så mycket en inriktning av anarkismen, utan mer en form av kamp mot staten och klass-samhället med hjälp av intensivt organiserande fackföreningar.

Andra, mindre väsentliga, inriktningar:

Grön anarkism - Anarkism med stort fokus på miljöfrågor. Rekommenderad läsning: Henry David Thoreau.

Anarkafeminism - Relativt ny inriktning med fokus på kvinno- och jämställdhetsfrågor, och hur patriarkatet ska upplösas i ett statslöst samhälle.

Agorism - Inspirerad av Rothbards snabba vänsterflört på 60-talet. Likt anarkokapitalism är agorismen inte speciellt inriktad på klassteori men definitivt mer åt vänsterhållet i sin kritik mot storföretag och konkurrenshämmande lagar som patent. Fokuserade på kontraekonomier, att man ska aktivera sig genom att handla på den svarta och "grå" marknaden.

Anarko-pacifism - Rörelse som vill undvika användandet av våld i alla fall. Mohathma Gandhi är en förgrundsfigur. Kampen mot våldet ska alltså föras utan våld. Ofta förknippad med kristen anarkism.



Det viktiga är att man först och främst förstår vad anarkismen kan erbjuda. Varför staten stjälper mer än den hjälper, varför man inte kan kompromissa när det gäller frihet och jämlikhet och varför just du, som arbetare i dagens samhälle, hade fått ett mycket bättre liv i ett mycket bättre samhälle där du själv kan välja hur du vill leva, vad du vill syssla med. Hur du vill forma ditt liv.
De olika inriktningarna är inte lika väsentliga till en början, men de kan vara bra för att förstå hur ens eget samhälle hade kunnat se ut. Du kommer ju dock alltid ha ett val att flytta till ett annat samhälle om du inte trivs.

Välkommen

Här kommer jag skriva långa och korta stycken om politiska händelser, ideologi, vardagsliv samt allt annat som kan vara av intresse för folk som är anarkister eller vill lära sig mer om anarkism.

Varför jag valt bloggen som verktyg är pga dess överlägsenhet gentemot Twitter och Facebook när det gäller politik och debatt. Twitter är en frustrerande och rörig läsning, om man väljer att följa politiskt intresserade människor, där det mesta utgörs av "retweets" av andra människors korta inlägg. Facebook skapar mest en tävling om vem som får flest likes. Därför premieras allmänt omtyckta och politiskt korrekta åsikter och hamnar högst upp i kommentatorsfältet, vilket kan vara problematiskt när man ska försöka nå ut med åsikter som folk kanske inte alls funderat över. Sen gillar jag att man kan förändra utformningen på en blogg som man vill, likt en enkel hemsida. Man har betydligt större makt över den själv vilket gör att den passar bra för just en person med anarkistiska åsikter.

Det jag försöker uppnå med bloggen kommer förmodligen skifta i olika nyanser men alltid behålla samma slutmål. Att influera människor att överge andra ideologier och övertygelser för anarkismen, ideologin som, utan frågetecken, strävar efter ett totalt statslöst samhälle fritt från hierarkier och klasser. Men också för att jävlas med idioter och vårt vedervärdiga samhällssystem.
Vilka olika riktningar som finns inom anarkismen är inte lika viktigt, men det kommer jag gå igenom i framtida inlägg. Kanske framför allt min egen riktning, mutualismen (en del av individualanarkismen). En del av den stora och omfattande ideologin anarkism som ofta har varit bespottad av kommunister och syndikalister inom samma rörelse. Detta kvarstår i hög grad i Sverige vilket gör även försvaret av just mutualism och individualanarkism viktig i denna blogg.

Jag tror att anarkismen har en potentiellt stor rörelse i Sverige, särskilt bland unga människor. Trots att utvecklingen i många fall pekar mot ett mer auktoritärt samhälle i allmänhet är jag övertygad om att det inte krävs mycket för att vi ska börja röra oss i rätt riktning. Internet är ett verktyg som kan användas på många olika sätt för att informera och gå ihop tillsammans för att göra uppror mot myndigheter och kapital. Ungdomar och yngre vuxna kommer inte acceptera att deras privatliv långsamt försvinner, ökad övervakning, att man tvingas betala för upphovsrätter, att visst innehåll förbjuds osv.

Men det finns mycket annat att utbilda om. Saker som unga kanske inte ens är medvetna om. Deras förhållande till chefen på företaget, hur mycket pengar de går miste om till både stat och kapital, hur skolan försöker skapa perfekta individer för samhällssystemet, hur staten försöker få mer makt över deras liv, hur mycket byråkrati samhället genomsyras av. Det finns mycket att lära ut, och det är inte säkert att alla kan utveckla ett genuint intresse för det men jag är fast övertygad om att hundratusentals människor i Sverige är potentiella anarkister.
Tyvärr finns det en stereotypisk nidbild av anarkister som gör att de flesta som hör ordet anarkism ryggar tillbaka och fnyser åt det. Självfallet vill man inte att ens ideologi ska förknippas med våld och kaos när en av de viktigaste anledningar till att vara anarkist är just för att man vill bygga ett samhälle utan våld och kaos. Det här är kanske det viktigaste för anarkismen till en början. Att få folk att ta ideologin seriöst. Allt för många gånger har jag debatterat med människor som skrattar åt en när man berättar vilken ideologi man baserar sina åsikter på. Därefter är det svårt att vinna debatten eftersom motståndaren nu vägrar ta in argumenten. På samma sätt som att man kanske inte orkar lyssna på en nazist som sitter och gafflar om sina åsikter.

Det finns en relativt stor "libertariansk" rörelse bland ungdomar i Sverige (och över hela västvärlden), där man förmodligen kan värva många unga frihetsälskare. Just unga har en tendens att ha extrema politiska åsikter och därför finner man många bland såväl kommunister, libertarianer och tyvärr nationalister. Libertarianer ser jag som de som har störst potential att gå över till anarkism, på grund av deras noll-tolerans mot tvång. När man väl upptäcker att just anarkosocialismen är den ideologi som har störst frihetskärlek och är emot alla former av tvång, kan man inte längre hylla libertarianismen med samma ord. Här talar jag om den moderna libertarianismen som hyllar kapitalism och storföretag samtidigt som de kritiserar statlig inblandning i ekonomin. Den s.k. vulgära libertarianismen. En ofantligt motsägelsefull ideologi, som är lätt att luras in i. Jag har själv varit lockad av den, men tog sedan steget vänster ut och fann den riktiga libertarianismen.

Jag är själv medlem i SUF (Syndikalistiska ungdomsförbundet). Har inte haft möjlighet att engagera mig ännu men det verkar vara en intressant förening som faktiskt aktiverar sig och fokuserar på den breda anarkismen, dvs inte enbart en inriktning som alienerar andra. Jag kan rekommendera andra anarkister att gå med för att göra organisationen större och visa samhället att vi anarkister existerar i Sverige, att vi är att räkna med i framtiden.